Team Skitunnel - första tjejteamet i längdsverige

Livet. Ramlar över en ibland!
Ibland härligt, ibland skrämmande. Men det är också det som är så härligt! Att det ändras. Inget är stagnerat och detsamma. Jag väljer att känna så, jag väljer att det är så som jag vill ha det, rollercoaster-like...

När jag satsade på skidor som mest fanns inte så mycket utrymme för det. Oplanerade saker, när livet ramlade över en och skrämdes lite eller när någor bra och fint ramlade ner i mitt liv. Kunde liksom inte riktigt hantera det, blev överraskad och sa oftast "Tack men Nej tack!". Och så stannade allt där. Punkt.

Det jag vill förmedla idag, som coach och människa, är att man, inom ramen för det man vill åstadkomma, skall kunna säga "Tack och Ja tack!" istället för det ovan nämnda, fastän Du/jag/vemsomhelst satsar på sin idrott eller något annat. Jag tror att det är viktigt att låta livet ramla på en emellanåt och att man få leva, känna på verkligheten och åka den där bergochdalbanan. Säg "Ja och Välkommen!" till saker som sker, givetvis i den mån som det tillåts för stunden, och livet berikas tusenfallt!

Jag har började säga Ja för ett antal år sedan och det har tagit mig på fina resor i livets skola! Det har till exempel tagit mig till Östersund nu där jag skall börja jobba och leva! Och det känns så rätt.. Så rätt! Även om jag saknar vissa saker med mitt förra liv i Torsby. Människor famförallt. Ibland händer oförutsägbara saker och som nån skrev i Dassboken som hänger i badrummet hemma i Ånge: "Det är inte hur man har det, det är hur man tar det". Och jag håller med! =)